Beraettelsen

R.I.P 4/12 1938

Torsdagen den 3:e december
Det har varit mycket tumult denna dag, Leland blev snötokig i lägret.
Han sa att världen inte var redo att veta medans han med våld försökte komma åt expeditionens kameror för att förstöra dem.
Befängt, befängt säger jag!
Människan har tagit sig igenom fler kunskapsparadigm genom tiden, och visst har det skapat oroligheter, men det har alltid varit en nödvändighet.
Platons idé om sanning, grekernas matematik, Roms samhällsmodeller och unionisering, den franska revolutionen, den industriella revolutionen.
Det går inte att undvika utvecklingen, Det forna paradigmets bubbla spricker alltid förr eller senare.
Och det är vi som vetenskapsmän som har axlat ansvaret för framtiden, världen måste få veta.
Även om sanningen innehåller invadering av varelser från rymden, förhistoriska krig och profetior om en sluttid.
Gud bevare oss.

*Några timmar senare*
Vi skulle alltså ner i underjorden igen, Dr. Green släppte Leland efter en pratstund.
Han säger att han inte kommer ihåg någonting, jag tror han far med osanningar.
Leland och Muahmar pratade tillsammans lågmält i ett tält, min magkänsla säger mig att de försöker sabba den vetenskapliga expeditionen.
På vägen envisades Muahmar med att ta kameran, tog usla bilder och mötte osäkra ögonblick med Leland.
Vi såg otroliga saker, långa gångar med skriftade väggar.
I ett ofantligt stort rum svävade massiva block av sten i tomma luften, brytandes mot varje naturlig lag.
Vad det där av estetiska skäl? var det ett vetenskapligt laboratorium? En religiöst avsatt mässhall?
Troligtvis helt bortom våra värden, uppskattningar och intentioner.
vid en spricka upp mot utan fann vi en läger som till synes hade byggts av människor, papper låg utspritt på golvet och vi fann en lapp
med urtidsskrift som verkade skrivits av en människa.
"Var tog träden vägen?" löd texten, om man skall lita på Muahmar.
Till slut hittade vi salen beskriven i manuskriptet.
Urtidsvarelsernas lärosal, otroliga saker fanns att lära.
Men med den lilla tiden valde vi att koncentrera oss på något var, efter nästan en timme lyckades jag tyda en bild med tillhörande text.
Urtidsvarelserna har glömt bort hur man reser i rymden, eller snarare så verkar de ha tappat någon förmåga eller resurs.
Klåparen Muahmar hade ingen film i kameran, ett misstag påstår han, men jag vet nog hur illmarig den lille metafysikern tänker.
Jag har iallafall kameran nu, lämnar inte den ifrån mig, varför är jag här med klåpare, var är Eurienius?
Vägen tillbaka var lugn, men vi har tagit för lång tid. Moore började sätta upp en räddningsexpedition efter oss.
Det var den sabla klåparen Muahmar som uppehöll oss och segade med flit.

*Skrivet under sovtiden*
Jesus kristus, ljudet.
Mina mest primala hjärnbanor fick mig att springa, inte ens titta bak för mitt sinnes bästa.
Upp ur helvetetsgropen, de stora slavtunnlarna.
Leland verkar ha sprängt tunnlarna, förhoppningsvis strök slaven med.

Muahmar Shalad, du stackars sate.
Må vår skapare vara dig bamhärtig.

Onsdagen den 2:a December 1938 - Benny Cross
Vi börjar packa planen inför resan över bergen. Lexington har varit uppe tidigt med sina plan för att ta en närmare titt på bergen. Hon citerar den förra expeditionens gravsten i ett radiomeddelande, "..".

Vi märker att Lexingtons plan är klara för avresa tidigare än oss så vi skyndar på med packningen och lyckas lyfta cirka 20 minuter efter. Planet skakar av turbulensen men Parley lyckas glida på strömmarna som går upp mot bergen.

När vi närmar oss bergen så ser vi kluster av "kuber" och på vissa ställen "koner" utformade av sten. Vi ser även många stora grottöppningar och tunnlar. En fascinerande syn.

Vi närmar oss passet där vi ska flyga över berget, planet börjar skaka och ta upp hastigheten. Jag ser hur Parley och Eurenius skriker inne i förarkabinen. Endast dem vet hur pass nära marken vi va. Det enda jag ser när jag kollar ut är is med "mjuka" formed, precis som om en flod har format den.

Vi kommer över bergen tillslut, vi ser det vi har letat efter. En enorm stad så långt ögat kan nå, åt alla håll. Enorma hus som måste ha 100 våningar sträcker sig upp mot himlen. Leland får ett utbrott men det känns som om alla har börjat bli vana nu.

Vi flyger runt i en cirkel för att få en överblick av staden innan vi landar på Plazan. När vi har landat får vi beskedet att vi inte kan flyga tillbaka samma väg på grund av strömmarna. Jag går ensam bort och tar en titt på stenröset som befinner sig i mitten av plazan medans de andra börjar slå upp ett läger i ett av husen. I stenröset finns ett djupt hål med en ramp som går ner i cirklar runt kanten. När jag kommet tillbaka håller Moore ett möte om varför vi är här och vad som skall utföras.

Jag, Leland, Eurenius, Parley och Shalad bestämmer oss för att gå ner i hålet. Vi hittar mängder av punkskrift och bilder på när varelserna bygger i bergen med olika verktyg. När vi kommer till botten av hålet finns det ett par gångar åt olika håll. Leland hittar en lapp intryckt i en spricka vid en av gångarna, det ser ut som om någon har markerat gången. Jag själv hittar samma spår som vi tidigare har stött på, de ser ganska färska ut. Vi hittar även snöhögar under rampen som vi bestämmer oss för att gräva upp. Under högarna hittar vi slädar och ett lik. Vi inser att det måste vara "namn?" som blivit snötokig och skjutit runt sig i M.U.E. Vi tar upp liket på en släde för att visa Moore.

Vi hör hur någon tar sönder en kamera från Moores tält, Leland kommer utspringande och tar riktning mot Eurenius tält där den andra kameran finns. Det blir ett stort tumult när vi försöker stoppa honom men tillslut blir han övermannad och vi tvingar på honom en tvångströja.

Vi borde vara försiktiga, jag tror inte att vi är ensamma här. Jag undrar vad Leland vet som inte vi andra vet. Han kanske har en poäng?

Tisdagen den 1:a December 1938 - Ingvar Eurenius Dagbok
COMMING SOON

Måndagen den 30:e November 1938 - Ingvar Eurenius Dagbok
Det eviga vita ljuset förstärker illusionen om att tiden fryser till is, likt allt annat här på jordens sydpol. Mina tankar är väl så trötta som de är vilda efter en dag som lika väl kunde ha varit en vecka. Vi har funnit allt och mer därtill av såväl de skatter -som den död- vi var utlovade.
I morse flög jag och Parley en sista frakt från baslägret på Ross Island till Lakes grotta. Vi plockade även med oss Starkweather som slutligen kommit tillbaka efter sin bergsklättring. Vi tre har nu anslutit oss till Moore & Co så expeditionsledningen är återigen samlad och fulltalig. Varför Starkweather har gått ur vägen för att bestiga berget så som han gjorde kan jag inte förstå, inte i skuggan av den mur som breder ut sig över oss här i utgrävningslägret. Vad än bergskedjan namnges kommer det omöjligt fullt ut återspegla dess faktiska storslagenhet.
Det nya lägret ligger precis slag i slag med Lakes gamla läger som vi fortfarande arbetar med att gräva fram, vad som är kvar av det åtminstone. Samtidigt har arbetet i grottan redan bidragit till makalösa upptäckter. Utöver Lakes fantastiska ”Elder Ones” har bland annat Moore visat mig vad han kallar sin ”Locator Stone”. En sten som till synes verkar reagera på mänsklig närvaro genom att utsöndra värme. Några av experterna har till och med spekulerat kring vad som skulle kunna vara ett skriftspråk på några ovanliga stjärnformade gröna stenar. Alla är eniga i att grottan överträffat allt de vågat drömma om och det faktum att allt detta har hittats i den -för stunden tillgängliga- minimala fraktion av den teoretiskt möjligt nil-långa floddeltat är knappt greppbart.
Trots dessa upptäckter är stämningen i lägret aningen ambivalent. Bland annat då vi har fått sällskap av -förutom Fröken Lexingtons expedition- ett utskott av die Deutsche Antarktische Expedition som har rest ett läger strax intill oss. I ett möte med det tyska utskottets ledning -en Herr Uhr och en Herr Meyer- försäkrade de oss om att att deras huvudexpedition framförallt jobbar runt Vendelsjön, i syfte att kartlägga mycket av de gräs, mossar och lavar som kan överleva på denna karga kontinent. Deras avsikt här vid grottan -säger de- är att samarbeta och direkt assistera oss i vårt arbete.
Efter tidigare incidenter i New York har stora delar av oss inom expeditionsledningen inget större förtroende för tyskarnas påstådda välvilja men om skatterna i grottan är det tyskarna söker finns det fynd nog att förse varje expedition med mer än vad varje respektive expedition kan åta sig. Oavsett så förenklar vi inget genom att vägra dem tillgång till grottan så beslutades att vi alla får tillgång att jobba i grottan i skift då de olika expeditionerna också använder olika tid-standard. Vi ska se till att hålla ett vakande öga på deras framfarter.
Det som kanske ännu tydligare har bidragit till den relativt låga moralen i lägret är de nya fyndet rörande Lakes grupp. Då den tidiga utgrävningen av lägret påbörjades öppnades även graven där de vilade, skicket i vilket kvarlevorna hittades stämmer illa överens med de historier som återgivits från den återvändande Miskatonic Univerity Expeditionen. Enligt Moore är det inte en storm tagit dem, det rör sig om mord. Mord under de mest underliga och morbida förhållanden tänkbara.
Det har varit en lång dag, trots det eviga vita ljuset måste jag försöka sova en stund. Väl så vilt som tankarna har rört sig i huvudet infinner sig nu en tung trötthet. Vi har funnit allt och mer därtill av såväl de skatter -som den död- vi var utlovade.

Söndagen den 29:e November 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Vi spränger upp isen till grottan,

det skall vara extremt gammal sten. Vi hittar spår till längre in i grottan, det hänger gamla lampor.
Vi hittar gröna såpstensstjärnor, jag har en liten och Moamar hittade tidigare en stor.

Lakes team har gjort en del utgrävningar längs tunnelvägen.
På ett av borden finner vi ett gäng lappar som förklarar att det är en gammal flodbädd som bildar tunneln, Det finns en OTROLIG mängd FOSSIL.
På en väldigt kort bit finns det mer fossiler från olika perioder som olika experter skulle hitta på åratal av hårt arbete, det är helt otroligt.
Den moderna vetenskapen har inget liknande fynd som kan räknas som detta.

Vi går vidare mot där de har grävt i sedementet, det finns gångar i nästan alla riktningar från detta. De verkar ha grävt ut en 1x1meters sak i ett av hålen.
När jag tittar ner i botten av ett hål så ser det ut som någon form av triangulärt fotavtryck, jag nämner det inte för de andra………….

Moamar påstår att han har något viktigt att berätta som vi måste veta, sedan ångrar han sig och ber oss strunta i honom…
Jag ber honom fortsätta, han nämner något om "de äldre", han säger att han inte vill berätta.
Försöker "förstå" honom, jag misslyckas…. Något är fel… Han, han, det har aldrig hänt förut.
Jag hittar en till sten, den är ljummen, när vi kommer närmare allihop blir den ännu varmare…

Moamar säger att han letar efter en portal, "länken", han säger att han tror att han kan lita på oss. Han känner på sig att han kan lita på oss.
Han måste ha märkt… Fan också… Han säger att andra inte borde blanda sig i.

Det är vindstilla när vi kommer upp, det var drag i grottan. Något konstigt med det här?
Vädret i arktis växlar ganska snabbt….

Bryce gör en sammafattning om varelserna, de har varit mobila, snabba och starka, de är inga växter, de är rovdjur, hemma i hav eller sjöar.

Moore är upprörd över att alla ljugit, han har skickat ett meddelande till Pabodie :"My dear Moore, you already have all the answers… Make no mistakes you will regret".

Jag slänger fram stenen och Moore är fascinerad.. Alla i expeditionen lyssnar spänt…

Lördagen den 28:e November 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Det har börjat komma fler folk till campet idag, lite varmare än igår.

Vi påbörjar arbetet på att få fram en ny hög. Moore har varit och kollat vid graven. Verkar inte vara så kry.

Vi bryter isen, något av Lakes stora fynd, Moore blir helt till sig.
Det är en stor varelse, tunnliknande kropp. Till huvud är det en 5-sidig tentakelprydd huvud som är krossad in på sig själv.
Vi känner en mycket svag men vidrig odör, vi är med i "obduktionen" av djurväxten, nervsystemet skall var aväldigt utvecklat, inget en stött på tidigare inom biologi. Jag skriker ur mig att fynden är kopplade till alla konstigheter under obduktionen. Det kommer gå åt helvete.

Jag sitter och glor på bergen, de andra bestämmer sig för att undersöka liken för att se vad som har hänt.
De andra börjar gräva upp liken, med arbetarna. jag och O'doole börjar bygga upp inför borrandet imorn. Reser tält osv.

Liken de hittar är helt dissekerade, vissa saknar armar, vissas nackar är brutna. Vad händer?

Jag tjuvlyssnar på Lexington, hon skall samarbeta med tyskar, något om att hon ska flyga dem över bergen och ge dem några behåller av något slag. Bränsle? Luft? Jag konfronterar henne, hon verkar inte förstå, klassbakgrunden sätter stopp för övertalandet att inte samarbeta med nazisterna. Hon verkar ändå lite imponerad av karisman.

Fredagen den 27:e November 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Vi flyger mot bergen. plats 3 på kartan. Efter en timmes efter flygresa ser vi den stora bergskedjan. Ännu en timme till går, bergen har i princip inte kommit närmre, de är monstruöst stora. Kompassen har börjat strula, antydningar på magnetiska störningar, bergen är rika på någon form av metall, radioaparaterna börjar också störas, måste kanske korrigera signalerna…

Vi är 3500 meter ovan gjord, Lakes camp skall vara i de här regionerna. Turbulens slår planen.
Benny hittar oregelbundna mönster i snön under oss, det är tecken på platsen för förra expeditionen. En bit bortanför lägret har någon skapat ett stenröse?
Moore, Sykes, Packard, Maurice Cole, Michael O'doole, Harpeline, Longfellow och Colt är med oss.

Moores tal om varför vi är här och vad vi kommer få reda på får mig att ångra mitt val att delta i expeditionen, varför gör jag det här?
Till vilken nytta? Vad finns att ta reda på? I vetenskapens eller galenskapens namn? Vissa saker bör bli förglömda, dolda och intetsagda…

Vi skall försöka reda ut hur det förra lägret var upplagt,

jag står och slår ut min ilska för att få fram saker. Benny går iväg för att kolla på något, Moamar går efter Benny. Benny och Moamar hittar något stenröse som verkar vara ett memorium för de döda expeditionsmedlemmarna.
Vinden drar UPP EMOT bergen, det här är inte riktigt mjligt, tryckskillnaderna gör vanligtvis att vind uppfattass i dalar och i lågland, inte tvärtom… Något är fel.

Jag och Benny börjar gräva fram planet, vi inser att planet kommer vara fyllt med is, vi börjar gräva fram tält istället.
Vi hittar i ett tält att allt ser som vanligt ut förutom i lådorna som är tomma, jag och benny finner också att den centrala pålen i tältet har blivit AVBRUTEN, den har inte blivit bruten av en storm, den är kluven. Något stort har brutit den här, en enorm kraft…

Vi går ut och letar efter Lakes grotta efter middagen, jag märker att det finns en plats där det är ett påbörjat hål, en av Pabodies borrar är nedslängd i hålet. Det här kommer bli ett stort jobb. Borren är infryst.

Fredagen den 14:e November 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Vi kommer in i bukten Ross sea

och ser Mount Erebus vid Ross Island.
Vi kommer ha vår permanenta bas i början på Ross, sen kommer vi flyga iväg och sätta upp temporära.
Lexington verkar vara mer eller mindre uppackade.

Generatorerna är saboterade av henning, alla tre. Om vi inte löser det här på något vis så är det kört.
Vi bestämmer oss för att skicka två plan till Melbourne för att köpa fyra nya generatorer.

Vi vaknar mitt i natten av att larmklockan från radion meddelar mayday.
Archalias party är anfallet.
Vi hör något som låter från åska från campet.
Det tar ett par timmar att komma fram till campet, vi är ett par som utrustat oss med vapen och hundslädar.

När vi kommer fram upptäcker vi att det inte är tysken, utan någon form av sabotage, En i deras besättning gik amok och blev tokiga, började skjuta omkring sig osv. En av personerna har fått hallucinationer om spindlar, som han konstigt nog åkte till sydpolen för att undvika. Masspsykos? Snötokiga?
Någon arbetar berättar att det hänt mängder av sabotage och att folk dött under resan, de berättar att någons ögon i princip började tränga ur ögonen och skrek och sedan hoppade ner i havet. Helt utan anledning.

Vi kommer försöka samarbeta med Lexingtonexpeditionen, vi förbereder plan i vilket fall.
Lexington erbjuder ett plan och en generator.

Fredagen den 6:e November 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Vi sitter och äter frukost och vi hör lookoutsens alarm.
I ett utav isbergen är det en stor mörk massa, ett SKEPP som sitter INUTI ett isberg. Det är Wallaroo, ett skepp som försvann förra hösten.
Vi bestämmer oss för att ta oss dit och se om det finns några överlevande eller liknande.
Vi beger oss ut i en livbåt. Vi ser att det skett någon form av explosion och skeppet är även brutet i två.

Ingvar och Thomas med några fler undersöker Wallaroo, själv stukade jag foten så deltog inte.

Fredagen den 28:e Oktober 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Stormen har i princip lugnat sig, det är extrema vyer vi ser.

Fredagen den 26:e Oktober 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Albermarle tar med oss ut på däck, han har aldrig sett en barometer sjunka så lågt som nu.
Det är en gigantisk stormvägg som slår oss, folk måste hålla sig fast för att inte slå sig, jag blir magsjuk och spyr nere halva hytten.
Stålet i skeppet börjar låta som om det vrides sönder.

Fredagen den 25:e Oktober 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Sikten börjar bli dålig, men vi ser nu de första isbergen.

Fredagen den 18:e Oktober 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Vi lämnar Melbourne.
Moore samlar oss i loungen och berätttar att det har varit extremt stormigt, betyder två saker:
Vi kommer störa på svåra stormar, vi borde spänna fast våra saker…
Enklare för oss att ta oss fram genom packisen.

Moamar läser i te, verkar ha fått reda på saker om Invgvars bakgrund…

Torsdag den 12:e Oktober 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Vi är framme i Melbourne.
Henning säger påvägen till snuten att Starkweather mördade hans bror, vad betyder detta?
Moamar ser yngre ut än innan, kraftfull på något vis… Märkligt…

Turlow tvingar mig till att ge en ersättning på 4% av företaget MMining.
Jag köper en ny pistol.

Vi blir bjudna på fest hos borgmästarn, vi får nyckeln till staden, alla i ledningen.

Onsdagen den 29/31/01/02:e September/Oktober 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
I hold #1 där all tung utrustning finns så hittar vi inget konstigt.
I hold #3 där campingutrustning och lastbryggan finns så upptäcker vi syraskador i radioapparaterna, vissa delar måste bytas ut i Melbourne.
Flaskerna för fotografiframkallning så har någon hällt i klorin.
I hold #4 där plan, motorer och dynamiten så finner vi inget konstigt.
I hold #5 för basecamp grejer märker vi inget särskilt.

Tisdagen den 28:e September 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
kl. 10.00 Hör vi ett rytande skrikande gnäll, tror det är vinden, sen inser att det är djuriskt.
Hundarna är lösa, det låter som de ska slita varandra i stycken!

Turlow sköt av hundarna, had hade en revolver på sig, misstänkt?
Vi har 12 hundar kvar.

Vi skall gå igenom resten av utrustningen igen år Moore, Turlow skall hjälpa till. Moore vill att vi skall vara diskreta.
Vi föreslog får Moore att initiera en fingeravtrycksrunda och börja ha nyckelloggssystem. Pacard och Turlow har hand om nycklarna.

Vi börjar söka i hold #2:
Här finns flygplansdelar och mycket bränsle, vi kan bara kolla det översta lagret.
På insidan av en läderrem så märker Benny att de är korroderade, någon har medvetet tärt remmarna lite.
Benny hittar ett tum och pekfingeravtryck i närheten av remmarna.
Vid bensintunnorna hittar Thomas en säck med blasting caps och bensin, dessa hade blivit stulna innan resan. Benny hittade även fingeravtryck på detta.

På natten inser jag att det är Turlow som är sabotören, jag bryter mig in i raseri och ger mig på honom, jag blir satt i en skrubb för att lugna ner mig, kommer de andra tro mig? Jag vet att det är han! Jag vet det…

Vi har börjat kolla fingeravtryck på Price, Turlow och Henning.
Det full razzia på gång.
Henning börjar vifta med en kniv när de skall ta fingeravtryck på honom

Måndagen den 26:e September 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Vi tror att det är något på båten som står för sabotaget. Forskarna har mest expertis om syran.
Känns som att det är relevant att hinna före SMR.

Vi skall försöka lista ut ett system som påvisar vilka som var med på festen och olika ställen för att rent logiskt lista ut vem som sabotören är.
Att komma in i kylrummet kräver en nyckel, vi frågar Moore om vem som har nycklar etc. Moore berättar att Whitney, Abraham, Coats och Henning, Price och Turlow.

Vi bestämmer att vi gör en "nyckel-titt-runda" och att kaptenen skall göra en titt, om någon lånat ut/tappat bort nyckeln är det en ledtråd. "Oanmäld kontrollrunda". Alla som ska ha nycklar ska ha nycklar rapporterar Kapten.

Ingvar tror att ingen av de tre förstnämda är "cool", jag själv är inte säker.
Vi håller ett öga öppet på de tre sistnämnda under downtime.

Söndagen den 25:e September 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Det blir fett med fekke när vi korsar ekvatorn L0L. Alla äter gott och chillar.
Efter ett tag märker jag hur det luktar ammoniak, jag följer doften, i trapphuset kommer en vägg av lukt, frysen är sönder, rören har antagligen gått sönder. Jag hämtar elektriker Louis och följer med ned, Ingvar och Thomas följer med.
Vi får slänga all mat, jag telegraferar Muhammar om att fixa ny mat, utrustning och ammoniak tills vi kommer fram till Sydney.
Det är bråk mellan kapten och Starkwehater, han vill racea, kaptenen vill vända.

Lördagen den 14:e September 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Vi går på våra kurser och fortsätter med detta ett tag.

Fredagen den 13:e September 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Moore föreslår kurser för alla, jag tänker att jag vill lära ut Borren till "Colt" och Longfellow.

Torsdagen den 12:e September 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Jag pratar med Moore om Mohammar, telegraferar honom, han svarar att han kommer möta upp oss i Sydney.

Onsdagen den 9:e September 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Jerry Polt lever, Doyle, en annan rödhårig man har lovat honom 100 kronor för varje band, både Lexington och vår egen expedition.
Vid middagstid rör sig båten längs floden ifrån New York.

Tisdagen den 8:e September 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Vi samlas vid Amhearst hotel.
Vi lämnar sedan vår packning, hälsar på lite folk, tar 18 hål i Queens och förfestar, seda ndrar vi till Devils Reef och festar med mekanikerna.
Efter Devils Reef och en vunnen whiskeyrunda av Thomas så saboteras båten, tre personer har dött. Packard blev knivskuren. Branden blev kontrollerad.
När vi på natten rör oss till hytterna ser vi ute på Hudson att SS Talahasie åker iväg.

Måndagen den 25:e maj 1938

• Clipping service
• Möte med Frank Boseley, (stort manuskript dyker upp om Pym och spökskrivare och grejer de sista kapitlena är någon annan som skrivit)

Söndagen den 24:e Maj 1938 - Logganteckningar

• De möter upp Nicholas och han säger att Dyer har bett honom prata med Lexington. Den riktiga texten som Dyer skrivit om den förra expeditionen uppdagas till Nicholas och han försöker få fram den för Starkwheater och Moore, han kom inte fram, han försökte istället med Lexington, sen blev han kidnappad.
• De enda som visste om Dyers meddelande var expeditionsledarna, hur kan kidnapparna veta om honom? Hur visste de om manuskriptet? Han visste att förövarna var tyskar.
• Nicholas bad dem se över Lexington, han tror att hon är illa ute med nationalsocialisterna.

Lördagen den 23:e Maj 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Skeppet och folket drar iväg och hem.

De skulle gå till Lexington, när du blir avhysta så märker de en bil som stannar vid huset och en man som går upp och ner till huset, nervös, har med sig en annan man, något är pågång. De kommer till Hudson floden, de går in i ett lagerhus, folk ringer polisen, vissa ser över situationen Thomas Parley smyger in i lagerlokalen och bevittnar ett grovt förhör med blydaggar och liknande, ställer frågor om Pym, Dier, danforth etc. "Varningsskott" utlöses. Situationen urartar, alla fångas in levande förutom den de tror är Sokott. DE Räddar i princip diplomaten Nicholas.

Fredagen den 22:e Maj 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Vi möter upp de andra och beger oss till begravningen av JB Douglas.
Philip Douglas, Vi pratar med honom om JB, han sa att JB pratade om Danforth(nämndes i radiosändningarna etc, verkar ha drabbats av nervöst sammanbrott efter resan, förlades på mentalsjukhus. Ett par år efter det så flydde han) i olika sammanhang. Vi inser nu att det kan vara Danforth som kan vara personen som skickat breven. JAg själv åker upp till Boston för att undersöka dödsboet, har en känsla av att det är nödvändigt. Ingvar och Thomas åker till Miskatonic för att få ett ansikte på Danforth och mer information. De hittar expeditionsreporten av Dire som summerar resan etc. Som enligt rykten skall befinna sig i söderhavet. Han prisar Lakes arbete. Lake beskriver fossiler som djur med interna organ fast det är en "kelp". George Geny kaosade grejer. De pratar med Pabode,
Jag "bryter" mig in i JB Douglas hus, hittar tillhörigheter av olika slag som ger fler trådar att gå efter. JB skriver i ett brev till Philip att han faktiskt inte skulle åka till sydpolen, det är bara Starkweather som varit en idiot, som vanligt…
Tysken var efter JB sen han kom till hotellet, och pratade om Pim-boken.
På kvällen drar vi till Purple Cup, några där har nämt Wykes, Douglas etc. Mutar en kortväxt man om Douglas, han berättar att Douglas och de har pratat om Starkweather och Lexington , Wykes Grimes och Brewer är antagligen gamla sjömän han jobbat med, kan de ha någon koppling till båten?

Torsdagen den 21:e Maj 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Moore skickar mig på utbildning med de andra akademikerna.

Onsdagen den 20:e Maj 1938 - Logganteckningar av ??
På morgonen läser vi tidningen "Famed seacaptain murdered"…
Eurenius går till "angrepp" mot den stora gruppen reportrar på hotellet.
De pratar med mordutredaren J.J. Hansen och beger sig till piren för att leta efter expeditionsledningen, men arbetet verkar inställt för dagen.
De beger sig till polisstationen, sedan köper de vapen, sedan beger de sig till biblioteket och får reda på att det är någon som saknas på före och efter bilderna av expeditionen.
de får ett nytt brev som ligger under dörren på Eurenius rum.

Tisdagen den 19:e Maj 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Får ett konstigt brev av en blond kortklippt man, pratas om tokiga saker.
Ber daglönare hitta personen. Jag och Parley går till clipping servisen vi får ut tre tidningsartiklar relaterade till Lexingtons, relaterat till en speicalutgåva av The narrative of Arthur gordon Pim av Edgar Alan Poe
Jag och Parley delar på oss, Parley går till biblioteket och jag till en typograf för att se om jag kan få ut något mer ur den handskrivna lappen och det budbäraren sa. Betalar 30 dollar för en analys som kommer ikväll.
Parley beskriver boken om en expedition till sydpolen som är väldigt tokig..
Typograferna meddelar att analysen säger: Personen är välutbildad och personen verkar vara extremt känslomässigt laddat eller galen. Känslomässigt skärrad. Sinnesrubbad. (Blont kort hår, medelålder, renrakat runt ansikte, vanliga kläder)

Måndagen den 18:e Maj 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Parley har valt att gräva i vad för agenda Lexington har för att åka till sydpolen, jag förfrågas att se över materialkollen och se om Lexington har något att göra med bristerna som Starkwheater föreslog. Charlene Whitston sminkar till näsan för att pressen inte skall se att det varit bråk, jag är skyldig henne en tjänst.
Jag ringer till frugan och sedan försöker jag nå JB Douglas för att be om ursäkt för tidningsartikeln. Han säger att han kommer anlände den 19:e för privata ärenden. Vi skall ses morgonen deg 20:e.
Vid 14-tiden blir vi klara med inventering av cargomanifestet. Nu skall vi införskaffa allting, se till att det är kvar när vi åker och sedan se över båten.
Vi ser till att David sköter en riktig vaktstyrka dag som natt.
Vi tar listan över retailers av Moore och löser de beställningarna och sådant, vi skall också se över var de saker vi tror är stulna. Ca 1/4 av sakerna som har saknas verkar vara stulna.

Söndagen den 17:e Maj 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Starkwheater har outat JB Douglas i tidningen, idiot…
Vi tog in 50 arbetare, under dagen börjar det falla in brister från cargon.
Cruz nämner att det är sådana här brister folk dör av, uppigande…
Starkwheater väcker mig och Parley på morgonen skrikandes, bankanades efter Moore.
Starkwheater förösker bryta sig in hos Moore han har en tidning i hadnen, jag försöker lugna ner honom, jag ger honom en rak höger, förmodligen krossat hans käke och några ben i handen, själv krossar Starkwhater min näsa.
Tidningen beskriver att en Kvinna Archalia Lexington (Går under namnet The Shark ganska ung affärskvinna väldigt känd i de rika kretsarna, inflytelserik, hon ärvde ett imperie av sin fader, snack om han blev mördad, snack om att det var över ett gammalt manuskript eller bok) skall också göra en expedition under samma tid som vi, detta var därför Starkwheater var upprörd.
Starkwheater slänger ur sig att vi skall åka den nionde istället för den 14:e.

Lördagen den 16:e Maj 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Morgonen startar med en introduktion av expeditionsteamet
Vi har fått uppdraget att gå igenom cargo-manifestet, planen är testade och de verkar helt okej.
Vi upptäcker ganska snabbt efter att ha studerat borrutrustningen att det direkt börjar saknas saker.
Vi tar den större delen av lägerpersonalen till hjälp för att se över listan, det är ett väldigt stort jobb.
Mot kvällen märker vi att det saker är felmåttade, och att saker i lådor saknas, detta blir ett ännu större arbete.
Vi kommer överns om med David Packard, säkerhetsansavrig, som skulle ta hjälp av Thomas Lopez, Hidalgo Cruz och Maurice Cole om att de hanterar de day-labourers som vi tar in, vi tar hand om anställning och inköp av bristfälliga saker.

Fredagen den 15:e Maj 1938 - Logganteckningar av Leland Whatley
Fick telegram om nya expeditionen till sydpolen av William
Den 15e kommer alla mötas på Amhesrst hotel i New york, avresan sker 14 september
Tills dess skall jag förbereda ett team jag kommer ha under mig som leder gruvarbetet

Möter de andra i entrén
Vi skall möta upp Moore och de andra i hamnen Italian royal mail, Pir 74B
Styrde upp utrustning ute på båten, den var hela 134 meter lång.
Vi får senare på hotellet reda på att en tysk expedition "Deutsche Antifastische Aktion", ledda av Barsmeier-Falken kommer ha en expedition också, vi tävlar nu alltså.
Vi får reda på att JB Douglas (förväntad kapten och som var med på den tidigare resan) Han är väldigt privat och vill inget att göra med press etc. Vi blir tillfrågade att bry oss om honom och se över honom. Han kommer den 21e och skall ta en titt på skeppet. Han får ett rum på Westbury hotel.

Fredagen den 15:e Maj 1938

Medfinansiärer och inbjudna gäster samlas på Amherst hotel i New York för att lägga upp den övergripande planeringen inför expeditionen.

Mål

1. Återse M.U.E´s forskningsplatser, samt avsluta och utvidga de upptäckter som gjordes 1930-1931.
2. Focus ligger på utforskning och upptäckt snarare än specifik forskning.
3. Expeditionen kommer i stor utsträckning använda sig av flyg för att kartlägga terräng, men även mindre slädgrupper på marken.
4. Epeditionen skall avsegla cirka den 14: september och återkomma innan juli nästa år.